Porträtt! Ja! Jag tänkte mig en vuxen person, jobba lite med ljussättning och ta ett klassiskt porträtt. Eller ett svartvitt foto, mörkt, med skarpa kontraster och sug i blicken, fånga personligheten i ett porträtt som förmellar en stark känsla; vemod, glädje...
Men det är väldigt ont om vuxna hemma i huset idag. Bara jag. Så, det fick bli barnen. Jag kanske återkommer även i denna kategori med ett vuxenporträtt om jag får tillfälle de närmsta dagarna.
Det är svårt att ta porträtt på barnen. De hoppar och studsar och vill inte sitta still.
Samtidigt bli bilderna så härliga eftersom de är för små för att göra sig till framför kameran. Men det får bli lite som det blir.
Så, här kommer två porträtt från i morse på det vackraste jag vet, mina barn.
Jag använder gärna teleobjektiv (40-150 mm 1:4-5,6) för att kunna stå en bit ifrån.