Kommer ni ihåg tomatplantorna jag trodde att jag skulle ha ihjäl? När vi kom hem från semestern fanns det fyra små gröna tomater på plantorna! De har fått vatten och lite gräsmatta-gödsel. Det går bra nu. Fortsättning följer.
Mina bär åkte in i frysen, men dottern ville äta sina med socker och mjölk
Idag var jag i Ullared.
Själv.
Eller nja inte själv, det var en miljard mänskor där
men jag var utan man och barn.
Jag fyndade massor!
Skor och skor och skor.
Klänning och myskläder och basplagg.
Strumpor och tvättmedel och allt det där.
Leksaker, schal men ingen handväska.
För 14.90 köpte jag en liten plastlåda med förstoringsglas, små hål, ett lock och handtag.
I den ska man samla insekter.
Vi har hittat:
- Gråsuggor
- Larver
- Spindel
- Tusenfoting
- Myror
- Mördarsnigel, men den fick man inte lägga i burken
- Skalbagge
Imorgon fortsätter jakten!
Tack ni som tittar in på min blogg.
Det är lite långt mellan inläggen nu.
Har nån slags semester.
Vi har kört bil så långt så att det känns som om världen rör sig framåt fastän vi är framme.
Öppnar dörren till vårt hus och för några ögonblick känns det lite främmande. Med ögon som inte är hemmblinda ser jag mig omkring och tänker att vi har ett så fint hus.
Ett hus som blivit hem.
Vi bär två små sovande barn till deras hemmasängar.
Slår upp dörrar och släpper in den friska kvällsluften.
På uteplatsen doftar kaprifol. Klockan är efter midnatt men träden syns som svarta siluetter mot himlen som fortfarande är ljus där solen gick ned.
Jag tänder lyktorna och sätter mig en stund och gläds åt allt jag välsignats med. Till exempel ett glas kallt vitt.
Borta bra. Hemma bäst.
Utmaning idag: Äventyrsbad.
Min kropp: För stor på fel ställen och för liten på andra. Nåt hår här och där som jag missat, och där jag kommit ihåg att raka är det rött.
Myggbett och blåmärken skapar konkraster mot den vita huden.
Jag provade en bikini häromdagen och konstaterade att det blir ett baddräktsår.
Vet ni, nästan alla såg ut som jag. Barnfamiljsmecca. Kvinnor som fött både ett och två eller fyra barn. Jag slutade skämmas. Det var skönt.
Och det var väldigt kul att åka vattenrutschkana för första gången på... hundra år?
Min kropp: För stor på fel ställen och för liten på andra. Nåt hår här och där som jag missat, och där jag kommit ihåg att raka är det rött.
Myggbett och blåmärken skapar konkraster mot den vita huden.
Jag provade en bikini häromdagen och konstaterade att det blir ett baddräktsår.
Vet ni, nästan alla såg ut som jag. Barnfamiljsmecca. Kvinnor som fött både ett och två eller fyra barn. Jag slutade skämmas. Det var skönt.
Och det var väldigt kul att åka vattenrutschkana för första gången på... hundra år?
...ska jag köpa en friggebod och inreda som fotostudio. Ja, först kanske jag ska gå nån fotoutbildning. I studion ska jag också ge hudvårdsklasser, makeup-rådgivningar och ha kontor för mina verksamheter. Hmm.. en musikstudio ska där också finnas! Jag ska skriva och spela in min egen musik där. Så: Ateljé för foto och hudvård och ett skivbolag. På 15 kvm. Jag får nog köpa ett nytt hus. Tomten bredvid vår är ju fortfarande till salu.
Jag har blivit allergisk mot pollen.
Eller, jag har nog varit det länge, men förnekat.
Nu är jag på resa norrut. Så det som var avklarat i söder är i full blom här.
Kli, nys, rinn.
Jag har tränat, för första gången på väldigt länge.
Det sitter i muskelminnet, jag vet hur man gör.
Jag vill ju vara i form, vältränad.
Jag vill bli av med min onda rygg och ömma axel och pösmage.
Jag har alltid varit den irriterande hurtiga människan som jagat ut andra.
Och nu har jag suttit still i ett år. Tills igår.
Det känns. Göttont.
Varför tränar jag inte?
För att jag varit så trött så trött. Tappat orken och lusten, det blev ett krav, ytterligare något som skulle schemläggas, som måste göras.
För att jag inte vill springa iväg från den lilla tid jag har tillsammans med min familj.
Men ibland kanske det är bra att springa iväg en stund.
Men jag hittade lite ork och tid såhär på semestern.
Jag vill hitta träning som ger energi, som skapar glädje och kraft. Inte tvång, krav och tidspress.
Vi får se hur det går.
Det sitter i muskelminnet, jag vet hur man gör.
Jag vill ju vara i form, vältränad.
Jag vill bli av med min onda rygg och ömma axel och pösmage.
Jag har alltid varit den irriterande hurtiga människan som jagat ut andra.
Och nu har jag suttit still i ett år. Tills igår.
Det känns. Göttont.
Varför tränar jag inte?
För att jag varit så trött så trött. Tappat orken och lusten, det blev ett krav, ytterligare något som skulle schemläggas, som måste göras.
För att jag inte vill springa iväg från den lilla tid jag har tillsammans med min familj.
Men ibland kanske det är bra att springa iväg en stund.
Men jag hittade lite ork och tid såhär på semestern.
Jag vill hitta träning som ger energi, som skapar glädje och kraft. Inte tvång, krav och tidspress.
Vi får se hur det går.
Nu har jag varit på min konsultation, men jag väntar lite med att berätta om det.
Det ska sjunka in först.
Ibland är jag för nyfiken för att säga nej
Ikväll ska jag på Aura-Soma konsultation. Nu är jag utanför comfort zone igen, men det ska bli spännande!
Och ni vet hur det är när man tackar ja till uppdrag som man inte riktigt vet om man kommer att klara av?
När man pushar sig själv lite längre. Gläds och misslyckas och skrattar och gråter och ibland vill man bara lägga ner skiten men man lär sig massor på vägen.
Jag håller på med ett par sådana uppdrag både privat och på jobbet. Det är spännande och jobbigt.
Det ska bli skönt med semester.
De var jättefina och jättegamla och dansade märkliga danser såsom kadrilj.
Gick runt i fyrkanter och hoppsansa och knätofsar och hela tjottabalongen.
Jag rycks med av folkmusik! Sitter det i blodet? Och fina var de i sina folkdräkter.
-Jag kan förstå att det är roligt att hålla på med folkdans sa jag till maken.
-Jag tycker det verkar skittråkigt, sa han.
De hade varit på många stället under dagen.
Fattas bara, detta måste ju vara deras stora dag.
In! Kör! Nästa ställe! Framme! Ut!
30 pensionärer med blöta folkdräkter av ylle.
Inte konstigt det var immiga rutor på deras buss.
Men de orkade faktiskt se glada ut i dansen.
Jag drömde så häftigt inatt!
Men jag kan inte sätta ord på det, ni vet hur konstigt det blir.
Men känslan sitter kvar!
Wow!
Men jag kan inte sätta ord på det, ni vet hur konstigt det blir.
Men känslan sitter kvar!
Wow!
Jag har lämnat min bekvämlighetszon lite och idag blev det bakåtslick och skinnjacka.
Avrundat med en skarp blixt i pannan.
Vi känner alla till de sju dödssynderna, men känner du till de sju dygderna?
Goda ord, smaka på dessa (i urval)
Ödmjukhet
Generositet
Medmänsklighet
Tålamod
Vilka har jag valt bort?
Och vad säger det om mig?
Himmelsblå
avund
av den sorten
att det driver mig framåt
Mörkblå
avund
av den sorten
att jag,
trots att jag också vill ha,
kan glädjas med den andre
Svart
avund
av den sorten
att det bubblar i blodet
och jag vill ställa mig upp
och skrika
DET. ÄR. MIN. TUR. NU.
Seså seså
shh shh
och jag lugnar mig
och stänger in
men ironin klingar inte längre
för jag börjar mena det jag säger
och jag börjar bli bitter
och det klär mig inte
avund
av den sorten
att det driver mig framåt
Mörkblå
avund
av den sorten
att jag,
trots att jag också vill ha,
kan glädjas med den andre
Svart
avund
av den sorten
att det bubblar i blodet
och jag vill ställa mig upp
och skrika
DET. ÄR. MIN. TUR. NU.
Seså seså
shh shh
och jag lugnar mig
och stänger in
men ironin klingar inte längre
för jag börjar mena det jag säger
och jag börjar bli bitter
och det klär mig inte
De här fanns på tomten när vi köpte den. I massor. Några poppar upp fortfarande och jag läter dem stå, där så är lämpligt. De är giftiga har jag hört. Men vackra!
Dessa ska klättra ner för berget och brinna i röda färger på hösten.
Några växer fint och några mår inte så bra efter vinterns stormar.
Vi får se hur det går i sommar!
Svensk sommar!
Söndagsutflykt
