Pianot...
1806 står det på locket på mitt skrin
Rent vatten.
Här är mitt kök.
(Självklart är det inte så välstädat jämt, jag har bara gömt det som ligger framme och skräpar för att göra mig till. Glömde leksakstraktorn i hörnan dock.)
(Självklart är det inte så välstädat jämt, jag har bara gömt det som ligger framme och skräpar för att göra mig till. Glömde leksakstraktorn i hörnan dock.)
Igår körde jag från mina föräldrar och hem. Längs vägen:
Bördiga åkrar...
Forsande bäckar...
...och en lång backe.
Idag hämtade jag mina små efter att de fått vara hos mormor och morfar några dagar.
Jag kom ganska tidigt, barnen öppnade i pyjamas och vi kramades och kramades och kramades och sedan tog lillan min hand och drog in mig över tröskeln. Kameran hade jag i handen och passade på att trycka på knappen.
MAMMA BJÖRN! säger barnen.
Kollade just vad dagens tema var. Aha, frukost. Det är ju så dags.
Vilken tur då att jag dokumenterat den! Eller dem, rättare sagt. Äter alltid två frukostar; lite hemma innan jag sticker till jobbet och sen har vi frukostrast efter ett par timmar när jag äter lite mer.
Jag och en kollega har fått för oss att räkna kalorier. Syftet är att jobba bort semesterfluffet som gör att byxorna sitter lite för tight. Appen räknar ut en siffra på antalet kalorier man får äta per dag, för att nå den vikt man vill. Och det är alldeles för lite, tycker jag. Så jag för röda bockar i protokollet varenda dag. Vi har ingen aning om hur man äter kalorisnålt utan att gå hungrig. Appen har tagit över våra liv. Vi sitter och knappar in allt vi äter och suckar för att kalorierna tar slut för fort. Min ambitiösa kollega har klarat några dagar, men jag vägrar gå hungrig. Viktminskningen hittills är knappt mätbar, gissar att den är inom vågens felmarginal.
Märker att jag fuskat lite på frukosten idag, jag dack ju kaffe också. Får ordna det genast.
Man får ju knappast upp en bild på mig om man googlar på "pyssel".
Men när jag var föräldraledig dök det ibland upp märkliga stunder av kreativitet.
En dag köpte jag ett par meter vit list och limmade på en massa små plastdjur. En rolig och uppskattad prydnad i barnrummet!
Vi har en så härlig naturtomt. Barnen kan sitta på trädäcket och plocka hallon, eller gå några steg och mumsa blåbär. Vi klättrar på bergen och hitar hemliga stigar i skogen.
Ingen bor bakom och ingen bredvid. Vårt stora härliga trädäck är en privat yta där vi äter, solar, leker, blåser bubblor, badar barnpool, dricker vin och njuter.
(De som säger att man inte kan köpa lycka för pengar har fel. Vårt trädäck gör mig lycklig.)
Min favoritplats är tillsammans med dem jag älskar.
Så.
Men.
Jag måste bo nära havet.
Idag har varit en lång dag, men jag smet ner till havet på vägen hem ikväll för att visa er min favoritplats.
Jag har inte bott här så länge, men tillräckligt länge för att ha samlat på mig många härliga minnen från alla årstider vid denna platsen.
Denna ring fick mamma av mormor när jag döptes, och jag fick den av mamma när min äldsta dotter döptes.
Jag hade tänkt ta ett skojigt kort på vår fina katt.
Problem: Jag är inte hemma idag. Det är katten.
Okej, ut med kameran och leta efter nåt djur.
Jag hittade en humla. In och ut ur blommorna. Till slut fastnade han.
Jag hittade en humla till.
Och en liten, liten skalbagge.
Idag har jag även träffat fula hängbukssvin, men hade inte kameran med mig! FAIL!
Lägger även till en bonusbild på "Gammal och ung".
Kram på er!
EMERGENCY!
Det var väl det jag visste, att jag skulle ha ihjäl dem. Jag har vidtagit vissa åtgärder i form av näring och vatten och en liten pratstund. Fortsättning följer.
Porträtt! Ja! Jag tänkte mig en vuxen person, jobba lite med ljussättning och ta ett klassiskt porträtt. Eller ett svartvitt foto, mörkt, med skarpa kontraster och sug i blicken, fånga personligheten i ett porträtt som förmellar en stark känsla; vemod, glädje...
Men det är väldigt ont om vuxna hemma i huset idag. Bara jag. Så, det fick bli barnen. Jag kanske återkommer även i denna kategori med ett vuxenporträtt om jag får tillfälle de närmsta dagarna.
Det är svårt att ta porträtt på barnen. De hoppar och studsar och vill inte sitta still.
Samtidigt bli bilderna så härliga eftersom de är för små för att göra sig till framför kameran. Men det får bli lite som det blir.
Så, här kommer två porträtt från i morse på det vackraste jag vet, mina barn.
Jag använder gärna teleobjektiv (40-150 mm 1:4-5,6) för att kunna stå en bit ifrån.
Hej bloggvänner! Oj oj, helt plötsligt var det bara ett par timmar kvar av dagen.
Gammal och ung gammal och ung gammal och ung...
Så jag fick dra ut nåt gammalt (mig) och nåt ungt (yngsta dottern) och ta en bild.
Jag har faktiskt en tanke om en bild jag vill ta på detta tema, så jag kanske uppdaterar med en bonusbild om ett par dagar.
Nu ska jag se vad ni andra har hittat på!
***BONUSBILD 4/8***
...happening var den lilla igelkotten som låg och sov i solen i trädgården. Barnen tyckte inte det var så spännande, men det tyckte jag. När jag kom med kameran drog hen ihop sig till en boll och frustade lite.
Dagens panik var att kameran slutade fungera lagom till fotoutmaningen. Men sen fick den liv igen. Inte vet jag vad som hände.
