bellaninni

...på McDonalds idag.

Många barnfamiljer och jag var inte den enda osminkade mamman med platt söndagsfrissa.

-Höhö. Söndagsmiddag! utropade en småbarnspappa till en annan.

Skammens dimma ligger tung över oss.

Där sitter man och skäms. För att man är lat, för att man inte bryr sig om att barnen äter sött och näringsfattigt, för att man mutar barnen med leksaker och inte tänker på problematik med globalisering eller miljö.

Eller projicerar jag bara nu?

Jag har några bra ursäkter till att vi var där idag.
Brukar ni också ha det när ni äter på McDonalds?

Jag fick hjälp idag



Kärcher WV 50. Spring och köp! Jag älskar den! Älskar!



Att fotografera barn som leker med såpbubblor är en klassiker!
Kläder från pompdelux www.pompdelux.se
Har du tur pågår fortfarande 50%-rean!
Annars kommer ny kollektion till hösten!









Det var svårt att både fota och sköta bubblandet i blåsten idag.
Jag måste helt enkelt ha en studio!
En friggebod på tomten, där jag kan fotografera och ge hudvårdsklasser.

En dag på jobbet, när jag borde gjort något annat, gjorde jag en målplansch.

Jag googlade bilder på sådant jag vill uppnå och satte ihop ett kollage med 20 bilder.

Jag tittar på dem varje dag.

Jag tror det funkar.

Vilka bilder ska du ha på din?

(Sen fick jag göra en med bilder om vad jag vill uppnå på mitt jobb för att döva samvetet lite.)

Sånt här skriver bloggare om.
Jag brukar skoja om min mode-analfabetism och hur komiskt det skulle vara att göra dagens outfit med mig.
Men å andra sidan.
Jag tänker ganska mycket på det.

Dagens outfit är ganska strikt, med svarta byxor, svart top, en klarblå cardigan som matchar min ögonfärg och svarta stövletter med klack.

Makeupen är grundad med serum, fukt och en matt foundation. Sedan ett rosa friskt sommar-rouge med lite skimmer i och ögonskuggor i lila, plommon och guldbrunt. Mascaran är svart och jag har valt en som separerar och förlänger. På läpparna ett neutralt glans. Allt från Mary Kay förstås.

Varför valde jag då detta?

Jag ska hålla ett föredrag idag och jag har valt kläder efter de som ska komma och lyssna.
Igår var det andra som lyssnade och då valde jag flanellskjorta, jeans och sneakers och en enklare makeup.
För att jag vill passa in i målgruppen.

Är jag smart, eller tänker jag bara för mycket?

Fem hittade fyrklövrar. En katt och en tvååring som jagar en stackars groda och en skämtsam kommentar om det brända köttet på grillen.

Dagens inlägg var planerat.

Men sen gjorde min hjärna en trist koppling och insåg att enda kvällen att hinna städa var denna och den enda att göra det var jag.

Plötsligt var jag inte lika öppen för livets små välsignelser. Diskmaskinen tömdes med kraft och brak och irritationen steg över soft-close i lådor och skåp som inte går att slå i.

Den stackars maken vågade be om en kyss innan avfärd till jobb men tyckte jag såg sur ut. Jag förklarade att jag inte tycker det är så roligt att städa. Kanske uttryckte jag detta med lite starkare ord.

Modig som han är ringde han dock strax och förklarade att han kunde ta nedervåningen imorgon.

Med frenesi har jag attackerat golven, dammsugit hårt och snabbt, dängt mattor i stenläggningen och morrat åt allt och alla.

Och jag längtar efter robotdammugaren jag köpt som snart ska komma på posten. Måtte den fungera.

Ingen positiv slutkläm. Jag skulle kunna men jag vill inte.

Tålamod och tilltro
är bättre än oro

(lätt att säga såhär i efterhand
när man vet att det gick bra trots allt
men man kan lära sig till nästa gång)

oavsett
vem som får rätt
är det lugnare
med alternativ nummmer ett

Snart i en barnamage!
Lillan har sprungit ut tre gånger ikväll för att se om de blivit klara än.



Snart i en smoothie!

När jag köpte min medicin
kostade den bara några tior
Jag blev rörd av att det var så billigt
Hjälpen för mig är ju så stor
Jag hade kunnat betala det tiodubbla

Hoppas det billiga priset inte är på bekostnad av dricksvattnet i en indisk by.

Jag köpte en ny vit top
som jag "behövde".
Den kostade inte mycket den heller.

Hoppas det billiga priset inte är på bekostnad av dricksvattnet i en indisk by.

Jag tillbringar väldigt mycket tid framför denna datorn på jobbet.
Men inte kan du väl sitta och blogga på arbetstid, tänker nu vän av ordning.

På bilden ser ni min lilla avocadoplanta, och en lillasyster på väg upp.
Jag har sparat några kärnor och två har fått liv.
Ett litet torrt kontorsnöje.
Jag har åtta kärnor till som jag väntar på.
Vi får se.



Denna blomman fick jag ärva.
Den blommar hela tiden.
Jag som inte kan ta hand om blommor egentligen.
Märkligt.
Den skjuter väl nödskott.

Håll inte inne med komplimanger!
Tycker du något bra om en annan människa,
låt henne veta!

Öva på att ta emot komplimanger!
Le, och säg tack.
Inga men.
Le, och säg tack.

Tack.

På min himmel idag







Det där ser roligt ut tycker jag, sa jag.
Då får du lära dig det, mamma! fick jag som svar.

Skönt med folk som inte krånglar till det.




Härliga gula färger på hemvägen

 

Härliga sommarregn. Jag har dörren öppen. Det doftar så gott.
Lillan sprang naken ut i regnet och tillbaka. Många gånger...

Och så lite bus!




Idag satte jag upp ett mål för mig själv. Mätbart & tidsbestämt och lite lagom läskigt. Heja mig!

Gräsmattan hade växt. Jag klippte. Den får växa. Med familjens nya miljöbov - den motordrivna gräsklipparen -  är det en fröjd. Man får inte ont i kroppens alla lemmar, inga blåsor i handen och gräsmattan blir skitsnygg.



Vår förra granne brast ut i ett hjärtligt och spontant gapskratt när jag nämnde att jag jobbat på plantskola. Jag tar nämligen död på det mesta i växtväg. Och nu har jag adopterat två tomatplantor som bortskänktes på förskolan. Hur ska detta gå? Jag tänkte det kunde vara kul för barnen. Fortsättning följer.



Jag har ganska långa ögonfransar redan. Och en grym mascara.
Detta serum för att sätta fart på ögonfransarna fick jag av kära syster i födelsedagspresent.
Ska bli mycket spännande!
Snart får ni ducka när jag blinkar. Fortsättning följer.

Och någon kanske tycker att detta rimmar illa med mitt förra inlägg om kemikalier och ni har alldeles rätt. Men jag tar risken. Så som en fallskärmshoppare slänger sig ut ur flygplanet och tycker att hon är säker, slänger jag glatt på mig vissa kemikalier för att jag har värderat riskerna och gett tummen upp.



Snälla älskade lilla sommarfot. Som doftar jord och nyklippt gräs.
Snälla väx inte för fort.
Fast jag kommer nog älska att pussa på dina små fötter jämt, älskade barn.

(Tills du börjar svettas vuxensvett)



Alltså, jag fattar att jag inte kan hantera den där macrolinsen ordentligt. Den förstorar iallfall mycket men det blir suddigt. Skitsamma.
På husväggen såg jag en svart fläck. När jag tittade närmre insåg jag att det var exakt en miljard spindlar som satt ihop i en klump. Snälla små spindlar, väx inte upp. Jag gillar inte er.

Idag och imorgon sitter jag på seminarie om kemikalier i samhället.

Jag vet inte hur rädda vi ska vara.

Det är det som är det obehagliga, att vi inte vet.

Men när kan man vara säker på att något inte är farligt?

Det kan man inte.

Vart går gränsen för dig? Myndighetens godkännande, miljörörelsens varningsrop, producentens försäkrande?

Går vi miste om fantastiska möjligheter genom att inte använda vissa produkter för att vi tror att de kan vara farliga?

Eller är vi ignoranta och utsätter våra barn för kemikalier som rubbar deras utveckling?

Man blir inte klokare av ett seminarie. Man får bara fler frågor.

Igorance is a bliss.

http://www.kungsbacka.se/sitetemplates/KBInformationPage____88899.aspx

Sedan avslutade vi med grill och en kall öl.
Bra dag.

I går firade vi världens gladaste student.
Jag lärde känna honom när han precis slutat tro på tomten, och nu är han stor pôjk.

Å vad jag minns.
Varje år vid studenttider, blommande syrener och gula rapsfält tänker jag på skolavslutningar.

Småskolan, prickig kjol och smockfull kyrka.

Jag minns när jag slutade nian och promenerade hem till min bästa vän med fina betyg i ett kuvert i handen.

Framför allt minns jag studenten. Ung, förälskad, visste allt och inget. Livet började, alla möjligheter fanns!

Jag vill leva så nu också. Tro att alla möjligheter finns.

Ni vet hon självkänsla-Mia? (Ja, jag har gått på självhjälpsbokstrenden. Det kan väl vara värt ett försök att finna lyckan i 3 pocket betala för 2?)

Men iallfall. Jag har börjat att varje dag skriva vad jag är glad för, vad som är mindre bra och vad jag längtar efter. Jag har inte hållt på så länge, men det blir tydligt vad jag behöver förändra och vad jag längtar efter.

Alla möjligheter finns! Bara att börja jobba mot målet!

Ledig idag! Mitt i veckan! Så skönt, så skönt, så skönt.

Men vänta nu, varför är jag ledig? Just det. Nationaldagen. Eller var det Svenska Flaggans Dag?
Och varför? Var det nån som kröntes? Kan inte minnas.

För mig är midsommar Sveriges nationaldag! Då går vi man ur huse i fina kläder, i sällskap med vänner och familj, vi har traditioner, lekar, mat och fest och Sverige är som vackrast i grön och blommande skrud.

Men idag, helt ärligt, jag fattar ingenting.

Kommunen har säkert nån firning. Kanske ett kommunalråd som talar för ett tomt torg i en skorrande mikrofon, innan en kör sjunger en sång som blåser bort i den kalla vinden.

Kungen ställs ut i TV.

Jag tycker att det känns lite stelt. Vi går förvirrat runt och firar pliktskyldigt men vet inte riktigt hur eller varför.

Men jag är ledig idag! Underbart!

 

När man har haft kameran framme så mycket en hel månad blir det många bilder! Och jag har i regel bara publicerat en om dagen hittills. Denna gillade jag extra mycket.

Hoppas han inte tar illa upp, den gamle mannen, att jag publicerar honom på internätet. Vem han nu är.

Men vad är det han håller i handen? Han kanske sitter där och spelar rumble. Gött.

Jag gick förbi ett äppleträd i full blom för några dagar sedan! Underbart! Och så fick jag med ett par flygfän också. Kan ni hitta dem?

Nu börjar denna utmaning närma sig sitt slut. Det har varit jättekul att ha kameran framme så mycket igen och gå och fundera över hur inläggen skulle kunna se ut. Ibland har inspirationen flödat, ibland inte... Roligt också att följa andra som gör samma sak!