Hurra!
Nu ska jag få styrsel på bloggen igen och vara med i en fotoutmaning.
Vi är några stycken som fotar på samma tema i augusti, ett nytt tema för varje dag.
För att det är kul, för inspiration, för att komma igång med fotandet.
Läs mer och anmäl dig hos Kristina
Där kommer finnas länkar till alla som är med och fotar.
Jag lånar bilden med utmaningen:
Jag läste ett magasin.
Reportage om inredning.
En kvinna hade köpt gamla oljemålningar med porträtt.
De satt tillsammans på väggen.
De tittade på mig genom fotot på porträtten.
Jag tänkte. Undrar vilka de människorna var?
De var liksom närvarande. Jag tänkte att en bit av en själv kanske fastnar när man avbildas.
Jag hade bara blivit nervös av att ha främmande människor som tittade på mig i mitt hus.
Reportage om inredning.
En kvinna hade köpt gamla oljemålningar med porträtt.
De satt tillsammans på väggen.
De tittade på mig genom fotot på porträtten.
Jag tänkte. Undrar vilka de människorna var?
De var liksom närvarande. Jag tänkte att en bit av en själv kanske fastnar när man avbildas.
Jag hade bara blivit nervös av att ha främmande människor som tittade på mig i mitt hus.
Porträtt av.. vem då? Kanske någon känner igen? BIlden publiceras utan några som helst rättigheter tack vare en känd sida som börjar på g och slutar på oogle
Jag har velat ha en länge, och en dag stoppade jag helt sonika en sodastream i kundvagnen.
(Några dagar senare var jag i Ullared och jag borde inte ha tittat på vad den kostade där. Men det gjorde jag.)
Nu är det bubbelvatten för hela slanten.
Igår gjorde jag inte som det stod i instruktionerna och vi fick sodastream-cola i exakt hela köket överallt. Hoppas jag inte tog sönder den.
(Bra att man kan köpa en ny för en billig peng i Ullared.)
Vi är så tacksamma för det vi får ärva till våra barn från era.
Här är en ny favorit som jag tror har ärvts många gånger.
Kommer ni ihåg tomatplantorna jag trodde att jag skulle ha ihjäl? När vi kom hem från semestern fanns det fyra små gröna tomater på plantorna! De har fått vatten och lite gräsmatta-gödsel. Det går bra nu. Fortsättning följer.
Mina bär åkte in i frysen, men dottern ville äta sina med socker och mjölk
Idag var jag i Ullared.
Själv.
Eller nja inte själv, det var en miljard mänskor där
men jag var utan man och barn.
Jag fyndade massor!
Skor och skor och skor.
Klänning och myskläder och basplagg.
Strumpor och tvättmedel och allt det där.
Leksaker, schal men ingen handväska.
För 14.90 köpte jag en liten plastlåda med förstoringsglas, små hål, ett lock och handtag.
I den ska man samla insekter.
Vi har hittat:
- Gråsuggor
- Larver
- Spindel
- Tusenfoting
- Myror
- Mördarsnigel, men den fick man inte lägga i burken
- Skalbagge
Imorgon fortsätter jakten!
Tack ni som tittar in på min blogg.
Det är lite långt mellan inläggen nu.
Har nån slags semester.
Vi har kört bil så långt så att det känns som om världen rör sig framåt fastän vi är framme.
Öppnar dörren till vårt hus och för några ögonblick känns det lite främmande. Med ögon som inte är hemmblinda ser jag mig omkring och tänker att vi har ett så fint hus.
Ett hus som blivit hem.
Vi bär två små sovande barn till deras hemmasängar.
Slår upp dörrar och släpper in den friska kvällsluften.
På uteplatsen doftar kaprifol. Klockan är efter midnatt men träden syns som svarta siluetter mot himlen som fortfarande är ljus där solen gick ned.
Jag tänder lyktorna och sätter mig en stund och gläds åt allt jag välsignats med. Till exempel ett glas kallt vitt.
Borta bra. Hemma bäst.
Utmaning idag: Äventyrsbad.
Min kropp: För stor på fel ställen och för liten på andra. Nåt hår här och där som jag missat, och där jag kommit ihåg att raka är det rött.
Myggbett och blåmärken skapar konkraster mot den vita huden.
Jag provade en bikini häromdagen och konstaterade att det blir ett baddräktsår.
Vet ni, nästan alla såg ut som jag. Barnfamiljsmecca. Kvinnor som fött både ett och två eller fyra barn. Jag slutade skämmas. Det var skönt.
Och det var väldigt kul att åka vattenrutschkana för första gången på... hundra år?
Min kropp: För stor på fel ställen och för liten på andra. Nåt hår här och där som jag missat, och där jag kommit ihåg att raka är det rött.
Myggbett och blåmärken skapar konkraster mot den vita huden.
Jag provade en bikini häromdagen och konstaterade att det blir ett baddräktsår.
Vet ni, nästan alla såg ut som jag. Barnfamiljsmecca. Kvinnor som fött både ett och två eller fyra barn. Jag slutade skämmas. Det var skönt.
Och det var väldigt kul att åka vattenrutschkana för första gången på... hundra år?
...ska jag köpa en friggebod och inreda som fotostudio. Ja, först kanske jag ska gå nån fotoutbildning. I studion ska jag också ge hudvårdsklasser, makeup-rådgivningar och ha kontor för mina verksamheter. Hmm.. en musikstudio ska där också finnas! Jag ska skriva och spela in min egen musik där. Så: Ateljé för foto och hudvård och ett skivbolag. På 15 kvm. Jag får nog köpa ett nytt hus. Tomten bredvid vår är ju fortfarande till salu.
How long can a girl be shackled to you
How long before my dignity is reclaimed
How long can a girl stay haunted by you
Soon I'll grow up and I won't even flinch at your name
How long before my dignity is reclaimed
How long can a girl stay haunted by you
Soon I'll grow up and I won't even flinch at your name
Jag har blivit allergisk mot pollen.
Eller, jag har nog varit det länge, men förnekat.
Nu är jag på resa norrut. Så det som var avklarat i söder är i full blom här.
Kli, nys, rinn.
Jag har tränat, för första gången på väldigt länge.
Det sitter i muskelminnet, jag vet hur man gör.
Jag vill ju vara i form, vältränad.
Jag vill bli av med min onda rygg och ömma axel och pösmage.
Jag har alltid varit den irriterande hurtiga människan som jagat ut andra.
Och nu har jag suttit still i ett år. Tills igår.
Det känns. Göttont.
Varför tränar jag inte?
För att jag varit så trött så trött. Tappat orken och lusten, det blev ett krav, ytterligare något som skulle schemläggas, som måste göras.
För att jag inte vill springa iväg från den lilla tid jag har tillsammans med min familj.
Men ibland kanske det är bra att springa iväg en stund.
Men jag hittade lite ork och tid såhär på semestern.
Jag vill hitta träning som ger energi, som skapar glädje och kraft. Inte tvång, krav och tidspress.
Vi får se hur det går.
Det sitter i muskelminnet, jag vet hur man gör.
Jag vill ju vara i form, vältränad.
Jag vill bli av med min onda rygg och ömma axel och pösmage.
Jag har alltid varit den irriterande hurtiga människan som jagat ut andra.
Och nu har jag suttit still i ett år. Tills igår.
Det känns. Göttont.
Varför tränar jag inte?
För att jag varit så trött så trött. Tappat orken och lusten, det blev ett krav, ytterligare något som skulle schemläggas, som måste göras.
För att jag inte vill springa iväg från den lilla tid jag har tillsammans med min familj.
Men ibland kanske det är bra att springa iväg en stund.
Men jag hittade lite ork och tid såhär på semestern.
Jag vill hitta träning som ger energi, som skapar glädje och kraft. Inte tvång, krav och tidspress.
Vi får se hur det går.
