bellaninni

Gräsmattan hade växt. Jag klippte. Den får växa. Med familjens nya miljöbov - den motordrivna gräsklipparen -  är det en fröjd. Man får inte ont i kroppens alla lemmar, inga blåsor i handen och gräsmattan blir skitsnygg.



Vår förra granne brast ut i ett hjärtligt och spontant gapskratt när jag nämnde att jag jobbat på plantskola. Jag tar nämligen död på det mesta i växtväg. Och nu har jag adopterat två tomatplantor som bortskänktes på förskolan. Hur ska detta gå? Jag tänkte det kunde vara kul för barnen. Fortsättning följer.



Jag har ganska långa ögonfransar redan. Och en grym mascara.
Detta serum för att sätta fart på ögonfransarna fick jag av kära syster i födelsedagspresent.
Ska bli mycket spännande!
Snart får ni ducka när jag blinkar. Fortsättning följer.

Och någon kanske tycker att detta rimmar illa med mitt förra inlägg om kemikalier och ni har alldeles rätt. Men jag tar risken. Så som en fallskärmshoppare slänger sig ut ur flygplanet och tycker att hon är säker, slänger jag glatt på mig vissa kemikalier för att jag har värderat riskerna och gett tummen upp.



Snälla älskade lilla sommarfot. Som doftar jord och nyklippt gräs.
Snälla väx inte för fort.
Fast jag kommer nog älska att pussa på dina små fötter jämt, älskade barn.

(Tills du börjar svettas vuxensvett)



Alltså, jag fattar att jag inte kan hantera den där macrolinsen ordentligt. Den förstorar iallfall mycket men det blir suddigt. Skitsamma.
På husväggen såg jag en svart fläck. När jag tittade närmre insåg jag att det var exakt en miljard spindlar som satt ihop i en klump. Snälla små spindlar, väx inte upp. Jag gillar inte er.